Vad är intermediärvård?
-Peje Åstrand (NAG Intermediärvård)
Intermediärvård är till för patienter med hotande eller mainfest, sviktande organdysfunktion som kräver avancerad omvårdnad och rehabilitering som inte kan tillgodoses på "vanlig" vårdavdelning.
Intermediärvård ska inte ses som ersättning för intensivvårdsbehandling (IVA-vård) om IVA vård anses mer lämpligt efter individuell bedömning av patienten.
En intermediärvårdsplats har hög personaltäthet med erforderlig kompetens.
Internationellt
I USA och England använder man ofta begreppen Step Down Unit eller High Dependency Unit, eftersom dessa enheter är kopplade till, och utgör en avlastning för, intensivvård
Sverige
Under de senaste tio åren har intermediärvårdsavdelningar (IMA) vuxit fram i Sverige och utgör idag en viktig del av högrevården, det vill säga omhändertagandet av svårt sjuka patienter med sviktande vitalfunktioner.
IMA är i Sverige oftast skilda från IVA och har i de allra flesta fall utvecklats av internmedicinare men drivs även av andra specialister t.ex. IVA-läkare och infektionsläkare.
Covidpandemins betydelse
Inte minst under coronapandemin har intermediärvård haft stor betydelse för behandlingen av patienter som inte krävt full intensivvårdsbehandling. Samarbetet mellan intermediärvård och IVA-vård har under pandemin inneburit stora fördelar för patienterna som i vissa fall sluppit flyttas till en högre vårdnivå eller till andra sjukhus.
Ur ett övergripande resursperspektiv kan intermediärvården ha bidragit till att fler och rätt patienter fått tillgång till mer intensiv vård, det vill säga vård som krävt mer intensiv behandling som inte kunnat tillgodoses på en "vanlig" vårdavdelning, Utan intermediärvård och andra enheter med högre vårdnivåkapacitet, exempelvis hjärtintensivvård hade IVA sannolikt behövt utöka sina vårdplatser. (Artikel i LT om IMA, klicka här)
Vilka resurser finns på en enhet som bedriver intermediärvård?
Intermediärvård kräver kompetens och resurser att bl a kunna ge non-invansiv ventilatorbehandling (NIV), behandling med vasopressorer (noradrenalin), använda artärnål samt noga övervaka patienter med sänkt medvetandegrad. Patienterna måste dock ha en fri luftväg och andas själva, dvs inte vara intuberade och behöva respiratorvård.
Man brukar säga att patienter med multiorgansvikt ska behandlas på IVA, men även på en IMA kan patienter ha flera sviktande organ. Om patienten till exempel kräver fler än en vasopressor bör de i första hand vårdas på IVA.
Exempel på kompetens och utrustning samt behandling som ska kunna tillgodoses på en IMA:
- Monitorer med kontinuerlig övervakning av EKG, blodtryck, puls, respiration och perifer syremättnad.
- Möjlighet till användning av artärkateter och patientnära apparat för blodgasanalys (ska finnas på eller i nära anslutning till enheten.
- Ultraljudsapparat på eller i nära anslutning till enheten.
- Non-invasiv ventilation samt högflödesoxygenadministrering samt eventuell hostmaskin.
- Intensiv andningsgymnastik och sekretmobilisering.
- Bedömning av medvetandegrad och delirium samt behandling av t.ex agitation eller delirium.
- Screening av eventuell fysisk och respiratorisk dysfunktion och behandling av dessa med bland annar mobiliseringsbefrämjande utrustning.
Beroende på inriktningen på IMA kan det även behövas:
- Möjlighet till hemodialys
- Hjärtspecifik utrustning och behandling som t.ex extern pacemaker, perikarddrän, inotropibehandling
- Neurologspecifik utrustning som kontinuerlig EEG övervakning
- Lungspecifik utrustning och behandling, t.ex. bronkoskopi
- Kirurgisk kompetens
Vilken kompentens finns på en IMA?
På en IMA jobbar kompetenta läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och fysioterapeuter med tillräcklig erfarenhet och kompetens att behandla svårt sjuka patienter för avsedd intermediärvård. Det viktiga är att hög kompetens för avsedd intermediärvård finns tillgänglig dygnet runt alla dagar i veckan. Multidisciplinärt arbete samt gott samarbete med IVA är essentiellt då patienterna oftast har fler problem som behöver uppmärksammas och behandlas.
En vanlig bemanning på en IMA består av att en sjuksköterska och en undersköterska tar hand om två till tre patienter, beroende på lokalt upplägg. En specialistläkare handskas i vanliga fall med 4-6 patienter.
Övrig personal
Tillgänglighet till arbetsterapeut, kurator, vård-, utskrivningssamordnare, logoped, dietist, farmaceut, medicinsk tekniker och eventuellt extravak, är önskvärt beroende på inriktning.
Sammanfattningsvis kan man på en intermediärvårdsavdelning:
- Med rätt utrustning erbjuda avancerad omvårdnad och organstödjande behandling genom hög personaltäthet med erforderlig kompetens fär patienter med sviktande organfunktion.
- Erbjuda behandling och omvårdnad som genom sin komplexitet inte kan tillgodoses på vanlig vårdavdelning.
Klicka här för att läsa NAGs (Nationell arbetsgrupp, SKR) sammanfattning om intermediärvård i Sverige. Eller här för hela dokumentet från NAG
